Den 20 oktober 2001 på Musikmuseet i Stockholm i samarbete med SKAP, Föreningen Svenska Kompositörer Av Populärmusik.

Föreningen SKAP fyllde 75 år 2001 och detta firades bland annat med en lång rad konserter på Musikmuseet i Stockholm. Visan glömdes inte bort i det stora musikutbudet. Kvällen den 20 oktober var vikt för Svenska Visakademien och Ulf Peder Olrog (1919-1972), en av förgrundsgestalterna både som diktare och administratör i den svenska visans tjänst.

Olrog studerade nordiska språk och litteraturhistoria i Uppsala men ägnade sig huvudsakligen åt folklivsforskning. Han var en av våra främsta visdiktare med en mängd visor som blev omåttligt populära under fyrtio- och femtiotalen. De inte bara berikade vår vis- och schlagerrepertoar utan blev också bevingade ord: Samling vid pumpen, Resultat av plöjningstävlan, Kom och köp konserverad gröt, Allting går att sälja med mördande reklam, Se Sundbyberg och sedan dö och många, många fler. Han tog initiativet till Svenskt Visarkiv 1951 och var arkivets föreståndare till 1954. 1962 blev han anställd som ”idékläckare” på Sveriges Radios underhållningsavdelning vars chef han blev 1971.

Ledamöterna Git Magnusson och Jan-Olof Andersson berättade om denne högst originelle person och sjöng många av hans välkända visor. På estraden fanns också Margareta Rydberg och Rune "Gnesta-Kalle" Gnestadius som i olika sammanhang hade samarbetat med Olrog.

Margareta Rydberg berättade om Ulf Peder som byråkrat och administratör på underhållningsavdelningen. "Idékläckaren" var sannerligen inte overksam; tjänsterummet fylldes med statistik över snart sagt alla företeelser inom musik och underhållning och bokhyllorna svämmade över av pärmar med egenhändiga förteckningar och kataloger över melodier och artister. Manometerknappar infördes vid publikomröstningar i topplisteprogram som han initierade, t.ex. Svensktoppen, och PM distribuerades till medarbetarna med ibland mer eller mindre omöjliga programidéer. Men ur kaos föddes en vital underhållningsradio som blev ett gott alternativ till den nya, framstormande TV-underhållningen.

Inför Svenskt Visarkivs tillkomst var Gnesta-Kalle en av dem som blev ombedd att komma hem till Olrog och sortera noter: en hög för visor och en för schlager. Olrog gav goda råd:

"Å e ni osäkra på vad som e vad så ha i minnet att e de en tolv-fjorton verser innan nån slår ihjäl sej – då e de visa. Går de på två verser å en refräng, då e de schlager."

Ulf Peder Olrog hade en drastisk för att inte säga grovkornig humor men hans arbete för den svenska visan var i högsta grad seriöst och ovärderligt. Därom vittnade också de medverkande artisterna och medarbetarna under konserten och seminariet.